Sjukhus

Dom tog mig till en plats dar inget vaxte Till en plats dar bara skuggorna i dammet hade tid Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus Dar alla dorrar var sa tunga att dom inte kravde las Dom ledde mig forbi rader av starkta sangar Dar vara steg ska eka lange efter att vi alla gatt ur tiden Dom skriker ditt namn just nar regnet traffar fonstren Och en ond vind skakar traden, tamburin shakers av doda lov Och dom tog mig till en smutsig strand Dar valnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor for pant Pa en grusvag mellan falt dar ondskans blommor tillats vaxa Och forvandla evig skog till skvallerpress Och dom pekar mot en fond, giftgula moln Oranga lampor, tysta silos, jetplans angspar, bengra torn Dom viskar i mitt ora "Ser du framtiden, ser du hur inget vaxer, inget lever men ingen dor?" Nar man antligen kan se alla mekanismerna dar bakom Sa blir man aldrig radd mer Nar man antligen kan se alla kejsare star nakna Sa vander allt igen Allt vander om igen Jag vaknar i en sal, pa ett skuggigt sjukhus star en kvinna Vid min sang som blekt sina tander en grad for hart Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors Rynkfri, ringlos, malad, tung och febervarm Och vi lurar ditt porslin, sma ilskna utslag ar en slang av Allergi framst mot min samtid och min tro Jag skriver ditt namn tveksamt pa ett vykort, liksom testar Vem du var, det har jag glomt for langesen Nar man antligen kan se vem som drar i alla tradar Sa blir man aldrig radd mer Nar man antligen kan se alla kejsare sta nakna Sa vander allt igen Allt vander om igen Jag gar ensam in i ljuset Jag gar ensam in i ljuset Jag gar ensam in i ljuset Jag gar ensam in i ljuset