Nostromo

April kom till stan Laget var desperat Jag ar stolt att vi klarade av det En del vanner forsvann Karlek pa langdistans Nagra av dem var jag med och begravde Men i minnet ar jag hemma, mitt rum pa appelstigen Tar bussen upp mot Nyfors till dig Jag hittar sista ciggen i Martins paisleyskjorta Jag tror att varlden vantar pa mig Men vi gav inga loften, har inga ord att halla Finns inget mer att saga nu Jag lovar att jag minns allt som solljus pa fasaden Jag ser det klart framfor mig Pa spelning pa ett karhus, jag motte mitt livs karlek Utan att egentligen levt Jag foll pa kna i hallen, jag tillbad telefonen Och varje tyst minut var ett svek Om jag hade nagot att saga fick jag aka hela vagen hem till dig Eller skriva ett brev Sa svara pa min fraga, jag har sa javla trakigt Varfor blev allt som det blev Sommaren kom som ett grymt litet barn Du sa Nu ar det antligen over Alla vanner vi har Well, de fa vi har kvar ar det enda vi egentligen behover Ensam kom du och ensam gar du En vilsen astronaut Den enda levande pa Nostromo Den sista i ditt slag Ensam kom du och ensam gar du Den starkaste av de svaga Omutbar som Conrads Nostromo ar du en astronaut Jag lovar att jag minns allt nastan som det hande Vi pratar aldrig om det igen Men vi tanker alltid pa det Forvranger vissa saker Fortranger allt det fula vi kant Vi slipar ner vara kanter, vara drommar, vara ideal Den obegripliga karleken Och vagen till vart helvete ar byggd av goda foresatser Hjaltarna har blivit fienden