Mannen I Den Vita Hatten (16 Ar Senare)

En bankrad i en rastlos sen april Jag tittar over axeln och ser dig blinka till Jag kan fa dig nar du vill En vind blaser skrap langs korridoren en sista gang Och du and jag haller andan och haller hander i spranget Det ar inte sa langt hem an fanns det tusentals tarar kvar Och de var dina att ge vem som helst antligen De ar de dyrbaraste smycken du har Sa be aldrig om ursakt igen antligen Passerar vi deras granser Minns du var blodsed, varan lag Vart dumma korstag mot en lika korkad stad Jag minns allt som naglarna mot glas Men du bara skrattar at mig, forminskar allt till ett skamt Men jag ser pa din angsliga hallning, din jagade blick att det kanns Att det ar langt hem Snart finns det inga tarar kvar De var vara att ge vem som helst Antligen De ar de dyrbaraste smycken vi har Sa be aldrig om ursakt igen antligen Satter du sjalv dina granser Den dar pojken jag aldrig kande Som gick pa gator jag aldrig sag Och tankte tankar jag aldrig tankte Under ett tunt och flygigt har Och alla kanslor slog och sprangde Hela vardagen full med hal I en tid da inget hande I en stad som alltid sov Men alskling, vi var alla en gang sma Ja, vi var alla en gang sma Ja, vi var alla en gang sma Jag kastar stenar i mitt glashus Jag kastar pil i min kuvos Och sa odlar jag min radsla Ja, jag sar standigt nya fron Och i mitt vaxthus ar jag saker Dar vaxer avund klar och gron Jag ar livradd for att leva Och jag ar dodsradd for att do Men alskling, vi ska alla en gang do Ja, vi ska alla en gang do Ja, vi ska alla en gang do Vi ska alla en gang do Vi ska alla en gang do Vi ska alla en gang do